Bättre en fågel i kikaren än ingen alls!

Stacks Image 82
Anders, Yngve och Gunilla i kvällssolen på Nipfjället med Städjan i bakgrunden
Stacks Image 76
Kvällens fikapaus vid Husbybadet. Fr v Barbro Hellström, Håkan Hall, Jörgen Richardsson, Susanne Lindqvist-Larsson och Keith Nordebrink.
Stacks Image 74
Lavskrika i sikte, framlockad med korv. Fr v Gunilla, Inger, Yngve, Bo, Anders och Sven-Gustaf.

Resan till Härjedalen gav 113 arter – ketchupeffekt efter fjällabb-obs

Torsdag 15 juni
För nionde gången ställde SOK näsan norrut för en resa till fjällens fåglar. Samling vid Ugglans träd torsdagen 15 juni kl 0600. Tio förhoppningsfulla skådare fyllde med bagage med råge tre bilar. Kläder för kyla, regn och lite värme är ett måste. Men allting går. Första stopp brukar ske vid Hovran söder om Hedemora. En sjölokal med knytning till Dalälven. Flodsångare, gräshoppsångare, härmsångare och rosenfink hälsade oss välkomna. En bra början, eller hur? Promenaden ut till fågeltornet kantades av svarthätta, rödvingetrast, järnsparv, taltrast och näktergal. Solen sken och humöret hade även stigit med den. Vid tornet räknade vi in knöl- och sångsvan, storlom, storspov, sävsparv, sävsångare m fl.

Åter till bilarna och dagens första fika med stekt äggmacka, vad annars. 37 arter – lätt som en plätt. Ilastning! Nu gjorde vi en kort tur till åkrarna NO om staden, Hamre närmare bestämt. Under ca två veckor har här en vitgumpad buskskvätta huserat vid en hästgård. Ett letande i en timme gav tyvärr ingen skvätta, förutom den vanliga buskskvättan. Men glädjande nog hördes en vaktel – bytt-byll-ytt, bytt-byll-ytt, bytt-byll-ytt. En sång som kallas vaktelslag. Ett nytt årskryss för de flesta. Förhandsinformation sade att berguven häckade åter i Falu koppargruva – Stora Stöten, men att kläckningen skett tidigt i år. Uggleungar börjar ganska tidigt att vandra ut ur boet, vilket i det här fallet innebär en sökning med tub över en stor bergyta. Vi gick tyvärr, liksom förra året, bet på uppgiften. Trösten blev resans första tamduva (häpp!).

Klockan tickade på. Lunchen i Älvdalen ville vi inte missa. Hotellet stänger kl 1400. Vår ankomst gjordes med cirka en kvart tillgodo. Ärtsoppa och pannkaka! Klassisk svensk torsdagslunch! Efter proviantering styrde vi mot Särna och Njupeskär. Vid Naturum ingen lavskrika, så vi följde stigen mot vattenfallet, som är Sveriges högsta med ett fritt fall på 70 meter av den totala fallhöjden på 93 meter. Skogssnäppa, lövsångare, bergfink, grönsiska och gök kantade vår vandring. Stigen är bitvis mycket brant. Den är väl upptrampad med spänger på behövliga ställen och även trappor. Högt uppe i skogen finns en utsiktsplats mot vattenfallet och tillika en bra plats för skådning av jaktfalk. Svepning med tub över bergstupet gav intet.

Promenaden fortsatte ner till bäckfåran och upp till fallet. Ingen forsärla eller strömstare. ”Där är den!!” ropades det ut. Där kom jaktfalken flygande och gjorde en stor lob, så att vi alla hann få en bra obs. Den landade sedan högt upp på en klippavsats utanför vårt synfält. Tjo, där satt den! Längre ner längs stigen där den korsar bäcken, satt en strömstare. Lite orädd. Kan det tyda på en häckning i närheten?
Nästa fikapaus tog vi vid Naturum. Vad kom här, om inte en ringtrast för en nära skådning. Nöjda och glada i hågen for vi mot Idre och inkvartering i ett hus på Idre Fjäll. Klockan blir 2100 efter bäddning mm. Dagarna före sommarsolståndet ger ljus hela natten. Varför då förspilla tid och sitta på rummet. Mot Nipfjället!! Här for göken runt och hoade vilt. Under promenaden ut på kalfjället (på bred front naturligtvis) stötte vi upp fjällripor och många ängspiplärkor. Vid återkomsten till stugan vid 23-tiden hade vi en hane av tornfalk, som ryttlade fint utanför balkongen. Vackert! Nu intog vi äntligen sängarna för en behövlig sömn och 63 arter i bagaget.

Fredag 16 juni
Purrning, frukost, fixa dagens fika, packning, städning och avresa kl 0700. Åter upp till Nipfjället och fjällskådning. På vägen upp gick en forsärla vid en bäckövergång. Lämplig häckningsplats! Vid vägens slut uppe på kalfjället parkerade vi med målet att hitta en dalripa. Vi hade fått tips om att gå mot NO ca 400 meter till en björkdunge. 400 meter? Det var minst 1400 meter! Vi kom inte ända fram. Då hade vi behövt sjöstövlar. Ingen ripa med andra ord. En gök for omkring och gol, satte sig högst upp på fjället och visade sig i siluett.

Vi tog sedan en ny promenad ute på det flacka kalfjället. Fjällripa och ljungpipare visade upp sig fint och nära. Efter fyra timmars traskande tog vi dagens första fikapaus innan vi styrde norrut mot Härjedalen. Vägen upp till Tännäs är ca nio mil och går i en gles ”norrlandsskog” med tjärnar, små byar och enskilda hemman. Bland annat passeras Sveriges högst belägna by – Högvålen på 830 m.ö.h. och Sveriges högst belägna kyrka – Tännäs på 648 m.ö.h. Det blev ett antal stopp för att spana av tjärnar, vattendrag och myrar. Resultatet blev bl a bläsand, rödstjärt, storlom, en flock på ca 40 st överflygande mindre korsnäbbar, svärta, sjöorre och svarthakedopping. Det obligatoriska stoppet vid gränsen mellan Dalarna och Härjedalen missade vi inte. Fotografering och fika i ett skönt väder.

Väl framme i Funäsdalen vid 16-tiden började med en titt över Funäsdalssjöns västra del. Svärtor, sjöorrar, svarthakedopping, småskrake, bläsand och backsvala kunde noteras. En gransångare satt och sjöng i anslutning till den vackra kyrkan vid foten av Funäsdalsberget.
Stacks Image 72
Vid gränsen till Härjedalen. Fr v Gunhild, Yngve, Lena, Barbro, Gunilla, Bo, Inger, Anders och Sven-Gustaf.
Nu kunde vi konstatera att ”vår” pizzeria Gamla Vera har bytt ägare och var stängt. Där gick den goda fjällpizzan åt skogen (med renkött och gula kantareller), så vi fick nöja oss med ordinära pizzor på annan lokal.

Det blev sedan några stopp på vägen till vårt logi Mittådalens fjällgård. Strömstare i Ljusnan vid bron till Bruksvallarna och ett kungsörnsbo med tre pulli, som vi fått en lokalanvisning på någonstans ute i det stora landskapet samt ett stopp vid Anåkroken. Ute i tjärnen hittade vi svarthakedopping, småspov och rödbena drillade och en morkulla drog snärpande runt oss. Efter en kort paus för bäddning och putsning av näsan drog vi upp mot Flatruet. Här går Sveriges högst belägna allmänna väg på 975 m.ö.h. Spelande ljungpipare sågs längs vägen.

Vi gjorde inget stopp här i blåsten utan fortsatte till Storsjö, en pålitlig lokal för många arter. Vi prickade av ruvande smålom, dvärgmås, storlom, flera vadare, silvertärna och sångsvan. Vid kyrkan finns en liten tjärn, som hyste tre par svarthakedoppingar (på bo), dvärgmås, bläsand och storspov på ängen bredvid. Klockan hade nu passerat 2200, så åter till vandrarhemmet för en välbehövlig vila med 48 avprickade arter.

Lördag 17 juni
Purrning vid halv 6-tiden. Frukost och fikapackning. Till ackompanjemang av svartvit flugsnappare, bergfink, lövsångare och grönsiska ilastade vi bilarna och ställde kosan mot Flatruet. Dagen började med en lång promenad ute på kalfjället. Det vi fann var ängspiplärkor (gott om), enkelbeckasin, rödbena, ljungpiparens vemodiga pipande och fyra utfärgade brushanar. När vi hade vänt efter 1½ timme dök den upp – fjällabben! Den var inte ensam. De var två. Vilken syn att få se denna eleganta, smäckra och vackra fågel. Vi kunde följa den en bra stund och njuta av deras luftakrobatiska flykt. Nu kom ketchupeffekten! Lappsparv sprang vi nu på flera stycken och dalripan stöttes upp. Härligt!

Nästa lokalbesök blev Torkilstöten och dess branta skidliftsbacke. Stora snödrivor låg uppe i backen. Men i år gick vi inte hela backen upp. Vi hade ju redan fått fjällripa, fjällabb och ringtrast. Istället lade vi lite tid på att gå på skrå och leta efter blåhake. Ett par blåhake visade tecken på häckning, så de fick vara i fred. Ringtrast for lågt iväg bland den låga vegetationen med mat i näbben, vilket tyder på hungriga ungar i ett bo någonstans. Sjungande rödvingetrast, bergfink och två gökar ingick i symfonin. Nu skulle vi göra ett försök med lavskrikorna. Obligatoriskt stopp vid Anåkroken gav bl a dvärgmås, som låg på vattnet och snappade efter insekter. Beteendet påminde om den smalnäbbade simsnäppan, nämligen att simma runt och virvla upp insekter till ytan. Uppsittning! Mot Fjällkällan!

Efter en fikapaus gick vi ut till motionsspåret och Anders ”agnade” med falukorv på grenspetsar. Sen var det bara att vänta. Vi vankade av och an i över en timme utan att se skymten av den magiska fågeln. En grå traststor fågel med roströda inslag. Tyvärr, inget napp. Men vi fick dock trädpiplärka och talltita. Slokörade lämnade vi platsen och åkte till Funäsdalen och laddade med en stor hamburgare inför dagens fortsättning. Avslutning av dagen var tvåfaldig. Dels att hitta en häckning av tretåig hackspett, dels att besöka den vanliga spelplatsen för dubbelbeckasin vid Storkläppvallen vid foten av Mittåkläppen. Hackspettens tillhåll hade vi fått en noggrann vägvisning till, vilket visade sig stämma utomordentligt förträffligt. Honan kom ett par gånger och matade sina gapande ungar. En höjdarobs! Tillbaka till bilarna efter en promenad på en dryg km enkel väg.

Till Bruksvallarna och en smal slingrande väg upp genom björkskogen ca 10 km. Påklädning av stövlar och regnkläder. Regnet hängde i luften och stigen upp genom den täta björk- och videskogen fungerade som en bäckfåra för snösmältande vattnet ner mot dalen. Ett par stora snödrivor fick vi runda och redan innan vi var framme vid ”den ensamma björken”, där
man ska ta till vänster, hörde vi det pingpongspelande lätet. Spelet var nära oss men buskar av en skymde uppträdandet. Ett par små skymtar fick vi av flygande beckasiner när de gjorde sina omgrupperingar. Minst tre spel kunde identifieras. Enkelbeckasin, ärtsångare och rödvingetrast sjöng liksom en vackert utfärgad blåhake. Nordens näktergal kallas den och den gör skäl för namnet. Har ni förresten tänkt på hur man hittar en ensam björk i en björkskog? Fundera på det. Hemfärd och slicka sina sår samt förbereda sig för morgondagen. Dagens skörd blev 41 arter.

Söndag 18 juni

Efter morgonens ritualer och betraktande av två skogsharar och ett stopp vid Anåkroken (sjungande blåhake med hona och en drillande småspov), skulle vi göra ett nytt försök med lavskrika vid Fjällkällan. Ingen lavskrika! Men däremot sjungande järnsparv, lockande större hackspett, gluttsnäppa och tretåig hackspett. Jobbigt! Ett rykte om lavskrika och järpe i ett område närmare Funäsdalen blev intressant att följa upp. Några hann se järpen dra förbi över vägen och in i den täta björkskogen. Kul! En lång promenad gav ingen lavskrika, men däremot gärdsmyg och kungsfågel. Ett stopp vid Funäsdalen åter gav sjöorre, svärta och storlom.

Vi gick också upp till Prästgården för att titta på det stora 23-tons stenblock som lossnade från Funäsdalsberget 28 april 1967 och dånade in i prästgården en meter från det sovande paret. Guds hand finns nära de sina när det behövs.

Nu for vi tillbaka över Flatruet (större strandpipare och två fjällabbar noterades) ner till Tandån vid Storsjö. Här har det rapporterats en avvikande sjungande gransångare av rasen tristis. Den satt helt nära parkeringen och sjöng för fulla muggar. Härligt! Det förs diskussioner om att den skall brytas ur och bli en egen art. Vi får se. Tre fiskgjusar anträdde himlavalvets scen. En med en fisk försvann ur vår åsyn bakom en trädridå ute i sjö. Nästa anhalt var ett av fågeltornen. Ruvande dvärgmås, fiskmås och silvertärna ute på maden. Vi hade gott om tid, så vi tog en tur söder om sjön och åkte till Putten och vände. Inget nytt där att tillföra anteckningarna.

Klockan närmade sig nu fem och vi hade bokat bord på Storsjö Fiskecamping. Våra Härjedalsresor brukar vi avsluta med en god middag här. Vad sägs om stekt röding, färsk potatis, legymer, ett glas vitt vin och så en avrundning med glass och hjortronsylt. Det är en väl tilltagen rätt. Rödingen är stor som ett dasslock. En ren njutning!

Vi avslutade kvällen med en tur till kyrkan i Storsjö och Kyrksjön. Ruvande svarthakedoppingar, storlom, drillsnäppa, storspov noterades. Vid passagen av Flatruet tog vi en lång promenad några kilometer västerut för att ”gå ner” den goda maten. Målet var att hitta myrsnäppor, men så blev inte fallet. Vi kunde dock inkassera två fjällabbar och vemodigt pipande ljungpipare. Nere vid renslakteriet stod en fjällpiparhona på en sten i den nedåtgående solens sken. Mycket nära och så grann! Bra avslutning på en härlig kväll och efter dagens resultat: 53 arter.

Måndag 19 juni
Måndag och hemresedag! Städning och packande av bilarna och sedan vid 7-tiden kom vi iväg. Lavskrika hade även setts längs vägen till Messlingen. Vi åkte och kammade naturligtvis noll. Vad annars. Via Anåkroken (intet nytt) skulle vi göra ett sista försök vid Fjällkällan och lavskrika. Anders hade försett sig med ny korv och ”agnade” längs spåret. Hör och häpna! Vi behövde inte vänta länge förrän sju lavskrikor uppenbarade sig. De är inte ett dugg skygga, så det gick att skåda på mycket nära håll – 3 till 5 meter. Kaffe innan vi åkte satt fint.

Ett stopp i Funäsdalen – sjöorre, svärta, domherre blev bland annat resultatet. Vi bestämde att vi tar kortare etapper hemåt, så nästa fika blev vid Hede på en strandbrink. Smålom och fiskgjuse blev behållningen. Efter ytterligare en paus för att pudra näsan eller plocka svamp om man så vill, stannade vi vid Lindänget söder om Orsa. Det var här som det första avsnittet av TV-serien ”Det stora fågeläventyret” spelades in. Storspov, storlom och resans första gulärla kunde vi föra till akten.

Mot söder! Naturligtvis blev nästa stopp vid Hedemora. Vi missade ju buskskvättan på uppvägen. Den här gången hittade vi den i bortre ändan av hästhagen, men med tub fick vi en bra obs på den vackra fågeln. När vi nu skiljdes för att åka hem var och en till sitt, kunde vi bara konstatera att en bättre avslutning får man leta efter. Stort kramkalas och löfte om nya skådarframgångar. Dagsskörden blev 43 arter.

Vi som var med på resan och som var nöjda med resultatet 113 arter samt 1 underart (ras), var Lena och Anders Carlberg, Gunilla Lundborg, Yngve Meijer, Gunhild Wallén, Inger och Bosse Karlsson, Sven-Gustav ”Gurra” Björling, Barbro Strååt samt undertecknad.

Text och foto Leif Ekblom