Bättre en fågel i kikaren än ingen alls!

Kvällsutflykt till sångare – Nattskärra hördes i förstärkare

Den kalla och sena våren har satt sina spår även bland fåglarna. En del har inte kommit, en del har råkat ut för brist på mat i kylan. Men programenligt samlades vi vid Ugglans träd lördagen 10 juni kl 1900. Vädret såg lovande ut för oss 13, som vågade trotsa de hotande regnmolnen. Medan vi väntade på domkyrkans 19-slag, kom Kent och Rosie Söderberg förbi på sin kvällspromenad. De talade om att vid bortre hörnet av Gamla kyrkogården satt en härmsångare och sjöng förfullt.

När domkyrkan slog tog vi naturligtvis en snabb promenad dit. Vi spankulerade fram och tillbaka, lyssnade och tittade. Ingen härmsångare, men däremot kunde vi njuta av följande: steglitser och hämplingar på nära håll, som höll tillgodo med maskrosfrön, trädkrypare, sjungande gärdsmyg, stare, björktrast och koltrast, som sökte mat till sina ungar. En gök gol en bit bort och en grå flugsnappare, som satt på en gren. Därifrån gjorde den utfall mot någon insekt och sedan tillbaka till utsiktsgrenen. Ett typiskt flugsnappebeteende.

En svartsnäppa lät sin vackra flöjtande stämma underhålla oss. ”Kubik-kubik-kubik!!” – en strandskata kom flygande och landade på gräset, men det stoppet blev kortvarigt. En hundvallande flanör fick den att snabbt lätta igen. Den häckar någonstans i stan eller i dess närmsta omgivning. Var? Vi vet inte. Under den halvtimmen som vi ägnade åt denna lite ”glömda” lokal fick vi ihop 19 arter. Här finns mycket att botanisera i.

Kvällsfärden gick nu vidare ut på f.d. P10 Norra övningsfält. Första stopp blev Pipartorp. Buskskvätta, törnskata, ormvråk och gråhäger kunde bl a tillföras listan. Vid Lundberga (Spiontorpet) gick en ormvråk och plockade mask på åkern. En liten ovanlig syn, men ”man får ta vad som erbjudes”.
Stacks Image 72
Lyssnande efter någon nattsjungande fågel. Fr v Susanne Lindqvist-Larsson, Gunhild Wahlén, Inger Pettersson och Annika Eriksson
Nu började det droppa uppifrån. Vi sökte oss ner till Husby badplats och inmundigade den medhavda matsäcken. Stekt äggmacka och kaffe – vad annars? Vi kunde lyssna till gök, törnsångare, lövsångare och taltrast. Var och en med en vacker sång på sitt sätt. Skäggdopping, knölsvan, fisktärna och ett grågåspar med 4 ungar simmade på den vindstilla vattenytan (för ovanligheten var det vindstilla).

Efter fikapausen i det lätta regnet tog vi en promenad genom den fantastiska lövurskogen mellan Husby och Mälaren. En biotop som är lite ovanlig. Här förekom aldrig några militära övningar. Inga fordon, möjligen att fotpatruller nyttjade terrängen för en osynlig framryckning. Denna biotop måste bevaras för framtiden. Under maj månad i år hittades åter en mindre flugsnappare i området.

Vi åkte vidare och stannade vid Ympartorp och fick höra taltrast, trädgårdssångare, koltrast, gulsparv samt en förbiflygande gök. Långa smala vingar, som ger den en falkliknande flykt. Vaktel hade hörts nära Fogdö kyrka, men inte ikväll och ej heller vid Vansö kyrka.
Man kan inte ha en kvällsrunda i juni utan att stanna vid Näsbyholmssundet. Två gräshoppsångare satt och surrade på varsin sida av vägen. En morkulla drog snärpande sin revirrunda, flera varv dessutom. Rödvingetrasten sjöng från skogen mot Näsbyholm liksom en taltrast – korta upprepande strofer. I vassen sjöng rörsångare, näktergal och sävsparv. Näktergal, kvällens vanligaste art dessutom, hördes ”koliokka” även vid Eksågstornet och Lunda äng.

Klockan hade nu passerat 23-slaget med god marginal och nu bar det iväg söderut. Bråtorpssjön gav näktergal (naturligtvis) samt rör- och sävsångare. Vi stannade nästa gång vid Norrby. Hornuggla brukade häcka här och ett bevis för häckning är att ungarna sitter och piper. Ungar klättrar ganska tidigt efter kläckning ur boet ut i grenverket. För att föräldrarna ska hitta sina ungar, så sitter de hela tiden och piper. ”Här är jag! Mer mat!!” Jodå, här hördes nu ungar locka och även en adult hornuggla lät höra av sig. Kul!

Nattskärra har rapporterats från säkra lokaler vid Ådalskvarn. Efter en stunds koncentration hördes det typiska ringandet på långt håll. Det var så svagt att min förstärkare hade svårt att registrera surrandet. Jag använder en behändig apparat som hängs runt halsen med öronsnäckor. Ovärderlig för en som med åldern fått försämrad hörsel. Den är tillverkad av en skådarkamrat i Katrineholm. Vi är några nu i klubben som har utrustat oss med denna mackapär, som är tills stor hjälp. Du kan läsa mer på hemsidan bernthsongbiird.blogspot.
Kvällen slutade med en tur till Fatburen vid Mariefred som gav sävsångare och vad tror du – näktergal naturligtvis. Kvällen gav 51 arter, vilket vi får anse vara en god utdelning.

Text och foto Leif Ekblom