Ovanliga arter och tillfälliga gäster i Strängnäs kommun

Stacks Image 357
Det finns i Strängnäs kommun tre godkända och publicerade obsar av blåkråka. Den här sågs i december 2014 i Tanzania. Foto Peter Hennix.
Vad som är en sällsynt och ovanlig fågel varierar naturligtvis över tid. Pilgrimsfalk, röd glada, gråhakedopping och ortolansparv är alla exempel på fåglar som har tillhört arter som varit årligt häckande i kommunen. Idag ses dessa bara som tillfälliga gäster som vållar en viss uppståndelse kommunens skådare när de rapporteras. Andra arter har gjort den motsatta resan, forsärla, ägretthäger, svart rödstjärt och spetsbergsgås är några arter som bara för 10 år sedan var rariteter i kommunen. Det är bara att ge sig ut i fält och skåda för allt vad tygen håller. Denna sammanställning av flertalet av kommunens lite ovanligare rapporter visar att ingenting är omöjligt.
Stacks Image 374
En alekung upptäckes i Mälaren i november 1968. Nils Eriksson fotograferade denna i Svalbard 10 juni 2015.
Alkekung Alle alle (Little Auk eller Dovekie)
I VLT, Vestmanlands Läns Tidning, tisdagen den 19 november 1968 kunde man läsa en liten artikel med rubriken: "Detta är den första alkekung som hittats i Mellansverige!"
Atikeln inleds med: "Om ni är ornitolog och tror er ha sett en fågel som den på bilden, bör ni undvika att nämna för någon om er upptäckt. Era chanser att bli trodd är nämligen minimala." Det är bara att hålla med.
Vidare i artikeln står det "Den unika upptäckten av en alkekung i Mälaren gjordes av ingenjör Jaan Öunap bosatt i Västerås men för tillfället arbetande i Strängnäs. En dag i förra veckan upptäckte hr Öunap – han är mycket intresserad och kunnig fågelskådare - en fågel som han inte kunde känna igen. Det var i närheten av Strängnäs hamn. Alkekungen - det visade sig vara en sådan – fördes på varligaste sätt till Västerås. På morgonen efter fyndet dog alkekungen." Det troliga är väl att den dog av svält. Artikeln avslutas med att alkekungen skall konserveras och är undertecknad av sign. "Tykko".
Alkekung häckar närmast i de arktiska delarna av Nordatlanten, främst på Grönland, Svalbard, Island och Frans Josefs land. Övervintrar söderut till Nordsjön. Tillfällig på västkusten och i Strängnäs.

Blåkråka Coracias garrulus (European Roller)
Det finns i Strängnäs kommun tre godkända och publicerade observationer av blåkråka. Den första gjordes vid Hässelbyholm, Fogdö den 10 juli 1969 den andra vid Eksågsgård, Härad 6 juni 1973 och den tredje vid Malmby 26-29 juni 1978. Blåkråkan som observerades vid Malmby uppmärksammades av Strängnästidningen. I en liten artikel fredagen den 30 juni 1978 kan man bland annat läsa: " – en blåkråka observerades på onsdagen vid Malmby utanför Strängnäs. Det rapporterar ornitologen Sven-Olof Svensson, Ludvika, tillfällig semestergäst vid Löts campingplats i Strängnäs." Och vidare i texten kommenterar Lars Broberg "Blåkråkan är mycket sällsynt. Man kan räkna med i genomsnitt en observation per år i Sörmland". Det var då det, när blåkråkan fortfarande var hyfsat vanlig i Sverige, men tyvärr är det idag väldigt glest mellan observationerna i Sörmland.
Blåkråka häckar i nordvästra Afrika, sydvästra och östra Europa och vidare österut till sydvästra Sibirien och övervintrar i Afrika. Blåkråkan har även häckat i Sverige och fram till slutet av 1960-talet häckade blåkråkor i tallskogen på Fårö, men sedan dess har den inte häckat i Sverige. Numera är den en sällsynt gäst i Sverige men observeras årligen. Det är dags för en ny blåkråka i kommunen
Stacks Image 384
Det finns åtta godkända observationer i kommunen av aftonfalk. Denna sågs i april 2012 i Rumänien. Foto Peter Hennix.
Aftonfalk Falco vespertinus (Red-footed Falcon)
I Strängnästidningen den 1.6.1966 presenteras det första fyndet av aftonfalk i Strängnäs kommun. ”Mycket sällsynt falkart observerad vid Åker” är rubriken och i texten kan man bland annat läsa att ”Den i Norden mycket sällsynta aftonfalken, som har sin egentliga hemvist i södra Ryssland och på balkanhalvön, sågs på tisdagen i Åker av ingenjör Leif Sandgren – framstående fågelkännare i brukssamhället”.
Efter den första kommunobservationen 1966 har vi vid flera tillfällen observerat aftonfalk i kommunen. Det finns sammanlagt åtta godkända och publicerade observationer: 1 adult hane Åkers krutbruk 1966.05.31-02.06, 1 ex Skäggesta viltvatten, Åker 1992.08.20, 1 ex 2k hane Gorsingeholm, Strängnäs 1995.06.05, 1 hona Valnaren, Länna 2001.05.31-06.04, 1 adult hane Åker kyrka 28.9. 2008, 1 hane sträckande Fatbursvägen, Mariefred 2010.07.08, 1 ex Lötfälten, Gorsingeholm 12.5-13.5. 2012 och slutligen 1 ex 1k sträckande vid Sörtorpsberget 2104.09.03.
Aftonfalken uppträder regelbundet men sällsynt i södra Sverige. Den har konstaterats häcka vid två tillfällen på Öland. Det är en östlig art som häckar från Baltikum, Ungern till nordvästra Kina. Övervintrar i sydvästra Afrika.
Stacks Image 396
En sillgrissla navigerade i september 1997 fel och hamnade norra Selaön. Den här fanns i maj 2014 på Stora Karlsö. Foto Peter Hennix
Sillgrissla Uria aalge (Common Murre)
Gösta Reiland fick ett märkligt samtal från Harry, boende på gården Gröndal som ligger på Överselaö, den 22 september 1997:
"Det går en pingvin på vägen, här vid vår gård!" Gösta och hans pappa, som då befann sig på Lindö, en ö som ligger strax N om Gröndal utanför nordöstra delen av Selaön. Snabbt tog de ned i sin båt för att om möjligt hinna se "pingvinen". När de anlände till Gröndal såg de att "pingvinen" var mycket medtagen. De tog hand om fågeln, lade den varsamt i en kartong och körde tillbaks ut till Lindö. Det är inte så konstigt om nu fågeln var trött efter ha färdats så långt som från södra halvklotet. Frågan var bara vilken pingvinart det var som knallade omring på vägen? Ganska omgående konstaterade Gösta att det var en sillgrissla och inte en pingvin som hade hamnat helt galet. En trolig orsak till felflygningen var att det under en längre period varit mycket hårt väder med vindar upp emot stormstyrka. Det hade också observerats sillgrisslor på andra udda platser i inlandet. Sillgrisslan försökte räddas men den var för svag och avled ganska omgående. Fågeln skickades iväg för analys och det konstaterades att sillgrisslan hade dött av undernäring.
Sillgrissla är uppdelad i fem raser och nominatrasen aalge häckar från östra Nordamerika, Grönland och Island ned till Östersjön. I Sverige häckar den i ett fåtal kollonier längs ostkusten och med ett mindre antal på västkusten. Den största koloni som häckar närmast oss i Strängnäs är den på Stora Karlsö, Gotland.

Vittrut Larus hyperboreus Glaucous Gull
Den första godkända vittruten som noterades i kommunen gjordes av Gösta Reiland den 27 december 1997. En ung vittrut stod på isen, tillsammans med gråtrutar, på fjärden mellan Lindö och norra Överselö. Eftersök gjordes dagen efter men vittruten var tyvärr försvunnen, kvar på isen stod endast några gråtrutar. Den andra vittruten som upptäcktes i kommunen var mer ”dragbar” när Yngve Meijer upptäckte en rastande 2k fågel den 3 januari tillsammans med ett 30-tal gråtrutar vid Västervikshamnen. Relativt snabbt drog truten iväg i riktning mot Kvittens återvinning där den återupptäcktes så gott som omgående av Erik Widuss och Markku Kemppi. För Markku blev observationen och kommunkrysset en extra minnesvärd episod eftersom den behagade tömma magens i huvudet på Markku.
Vittruten häckar bland annat från västra Kanada till Alaska, på Spetsbergen samt på Grönland och Island.

Rödvingad vadarsvala Glareola pratincola (Collared Pratincole)
Andreas Sandberg och Bertil Rahm var på väg till Valnaren för att ”hänga in” aftonfalken som hade varit stationär under flera dagar vid sjön. Plötsligt när de står och spanar efter aftonfalken får de syn på en annan fågel som kommer flygande över vassen . Något mycket ”tyngre” och ovanligare än aftonfalken. De kan knappt tro sina ögon, en rödvingad vadaresvala kommer flygande förbi dem lågt över våtmarken för att sedan snabbt försvinna bort. Trots att många tillresta skådare ihärdigt letade efter vadaresvalan, både på eftermiddagen och dagen efter, kunde den inte återupptäckas. Säkraste viset att särskilja flygande rödvingad- och svartvingad vadarsvala är utan tvivel lätet. Även om arterna gärna bjuder på lätet kan det vara nog så svårt att komma inom hörbart avstånd från fåglarna.
Rödvingad vadaresvala häckar i södra Europa till Pakistan och övervintrar i Afrika. Denna art är en sällsynt gäst i norra Europa.

Klykstjärtad stormsvala Oceanodroma leucorhoa (Leach´s Storm-petrel)
Den 6 februari 1973 gjordes ett märkligt fynd på isen i Marviken, en ihjälfrusen klykstjärtad stormsvala. Det råder osäkerhet om i vilken kommun stormsvalan hittades, om den observerades i Strängnäs eller i Gnesta. I Artportalen är den rapporterad från Mellanmarviken, alltså Strängnäs kommun, men i rapporten står det endast Marviken. Vad jag minns hittades fågeln i Gnesta kommun på Övre Marvikens is. Enklast är det kanske om vi delar på fyndet och säger att åtmistone halva stormsvalan låg i Strängnäs kommun?
Klykstjärtad stormsvala häckar i nordligaste Nordatlanten från nordöstra USA, Kanada vidare via Skottland till nordvästra Norge. Övervintringen sker i Sydatlanten. Klykstjärtad stormsvala ses sällsynt men regelbundet på västkusten i samband med västliga stormar.
Stacks Image 390
Två skärfläckor sågs i april 1966 vid Ångbåtsbron. Nils Eriksson fotograferade denna på Mallorca i mars 2017..
Skärfläcka Recurvirostra avosetta (Pied Avocet)
Den 17 april 1996 gick telefonerna varma i Strängnäs kommun. Jag fick ett telefonsamtal från Torsten Carlsson, som upptäckte rariteten.
– Hej, det står något väldigt fint på isen utanför ångbåtsbryggan i Strängnässundet, en riktig fågelraritet.
– Vad har du hittat för något spännande?
– Åk ned så får du se.
Sagt och gjort. Jag och en hel del andra skådare drog ner till ångbåtsbryggan för att se vad det var för raritet som rastade på isen.
Efter ett snabbt kikarspan över isen kunde vi konstatera att två skärfläckor stod och putsade sig vid iskanten.
Skärfläckorna sågs enbart rasta en dag, redan den 18 april var de tyvärr borta.
Skärfläcka häckar enbart i de Sydligare delarna av landet och främst på Gotland men även på Öland. Övervintrar i medelhavet samt i Afrika.
Stacks Image 402
En isabellastenskvätta drog massor av skådare i april 2014 till Lötfälten i Gorsingeholm. Ulf Gustasfsson fotograferade fågeln den 2 april 2014.
Isabellastenskvätta Oenatnhe isabellina (Isabelline Wheatear)
Den fågel som dragit flest skådare till kommunen, blivit mest uppmärksammad och satt Strängnäs på fågelkartan är utan tvekan isabellastenskvätta, nämligen den som hittades av Yngve Meijer den 31 mars 2014. Fågeln rastade på Lötfälten i Gorsingeholm fram till den 3 april 2014 och många tillresta skådare kunde glädjas åt en mycket tillmötesgående stenskvätta som lät sig observeras och fotograferas på nära håll. Av det dryga 20 talet rapporter av arten i Sverige är ungefär vart fjärde fynd från våren. Flertalet av rapporterna är rör ungfåglar under hösten. Stenskvättan på Gorsingeholm är den hittills enda i Sverige som rapporterats från mars månad.
Isabellastenskvätta häckar närmast i nordöstra Grekland, på Balkan vidare genom Ukraina och Mongoliet fram till nordliga centrala Kina. Övervintrar på Arabiska halvön samt i nordöstra Afrika.
Rostand Tadorna ferruginea Ruddy Shelduck
I Strängnäs finns två godkända fynd. 1 hane sågs i september 1961 samt 1 ex vid Skäggesta viltvatten 6 augusti 1994 (Fredrik Ellin).
Fredrik skriver i Fåglar i Strängnäs Kommun nr 1 1995. ”Vilka fåglar man ser och vilka man inte ser beror mångt och mycket på slumpen. Sällan lyckas man att planera sig till ett möte med en speciell fågel. Ju ovanligare fågel desto mer slumpartad ter sig upptäckten. Men ibland har man tur. Den 6:e august förra året hade jag verkligen maximal tur. Efter ett besök i Strängnäs svängde jag förbi Skäggesta strax utanför Åker Styckebruk. Väl framkommen träffade jag Björn Carlsson, som redan hade konstaterat att fågeltillgången var ganska mager. Några grönbenor och en gluttsnäppa utgjorde huvudattraktionerna. Efter cirka tjugo minuter lämnade Björn lokalen, medan jag blev kvar en stund. Inte mer än 2-3 minuter hade gått, efter det att Björn försvunnit, förrän en stor and kommer inflygande från höger, uppenbarligen på väg att landa”. Vidare i texten ” Efter att ha förvissat mig om att jag verkligen sett rätt, tänkte jag att jag måste larma Björn. Snabbt inser jag dock att han hunnit så långt att jag inte gärna hinner ikapp honom. Jag beslutar mig därför att njuta av rostanden ett tag till och sedan ringa ut obsen när jag kommer hem”.
År 1994 hade vi inga mobiltelefoner, inte heller några larmsystem, bara en regional telefonsvarare att ringa in obsar på, Sörmlandssvararen, som man lyssnade av vid tillfälle.
Kort sagt, lämna aldrig en fågellokal först, uppenbarligen kan det straffa sig.
Rostanden har sin utbredning i syd östra Europa bort mot Mongoliet samt i nord västra Afrika. Övervintrar i sydöstra Asien och Indien.

Prärielöpare Calidris subruficollis Buff-breasted Sandpiper
Kommunens enda observation av denna arktiska vadare gjordes vid Edeby våtmark den 29/5 2010. Direkt efter att ett mycket kraftigt störtregn upphört beslöt sig Yngve Meijer för att undersöka ifall några arktiska vadare tagit genvägen över land på sin väg norrut och tvingats ner av ovädret. Direkt upptäcktes en vadare i handkikaren på bara 30 meters avstånd som såg bra ut för prärielöpare. I tubkikaren blev det uppenbart att förstahandsintrycket var det rätta. Nu gällde det att snabbt finna en lösning för dokumentera denna raritet, turligt nog var Björn Carlsson snabbt på plats och kunde verifiera observationen med bilder.
Av de totalt 120 rapporterade observationer i Sverige är bara 10% från våren vilket ger lite extra krydda till uppdykandet i Strängnäs kommun.
Arten häckar fåtaligt i nordöstra delen av Ryssland, norra Alaska och norra Kanada. Som flertalet arktiska vadare är prärielöparen en riktig långflyttare och artens, huvudsakliga övervintringsområde är Sydamerika
Stacks Image 408
En fjällabb sågs av flera SOK-are den 23 september 2014 vid Prästhällen i Strängnäs. Inget foto togs, men Petter Sundin plåtade denna 2 juli över Flatruet.
Fjällabb Stercorarius longicaudus Long-tailed Skua
Enligt uppgifter i Fauna & Flora 1939 årgång 34 sköts en fjällabb i augusti 1938 vid Marsjön nordost om Mariefred där den i efterhand kunde artbestämmas (Helge Gösta Bruun och Robert Ramqvist). Under hösten 2014 rapporterades sträckande bredstjärtade labbar i stort antal utmed svenska Östersjökusten. Bevakningen av sträcket vid Prästhällen blev kanske lite mer frekvent än vanligt med förhoppningar om ett nytt kommunkryss. Den 23 september blev till en början med lik flertalet andra dagar, på gränsen till uselt sträck. Koncentrationen avtog i takt med de uteblivna fåglarna och övergick allt mer till pratande när det plötsligt utbröt ett mer eller mindre unisont ”Vad i helvete……”. På mindre än 50 meter kommer en lien tärnlik och relativt ljus labb flygande vilket medförde en total eufori. Att artbestämma labbar är inte alltid det enklaste men det tacksamma avståndet till fågeln gjorde att den direkt kunde spikas till fjällabb (Yngve Meijer, Kent Söderberg, Markku Kemppi). Ett ytterst överraskande fynd och bara det femte någonsin av arten inom Södermanlands rapportområde.
I Sverige häckar fjällabben ifrån fjälltrakterna i Härjedalen och norrut.

Kort om några övriga rara arter som observerats i Strängnäs kommun.

Härfågel: Fram till 2014 finns 7 godkända observationer med det äldsta från 1969 vid Helgarö Kyrka (Lars Broberg). På 1300-talet var, enligt Strängnäs krönika, härfågel en vanlig art i kommunen.

Sommargylling: Mellan åren 1974 och 2014 finns 13 godkända observationer i kommunen.

Brun glada: Fler än 12 observationer i kommunen från början av 1990-talet och har ökat under 2000-talet med flera observationer.

Jaktfalk: 2 observationer finns godkända i kommunen. 1 ex vid Elma, Vansö 30 december 1978 (Leif Karlsson) och 1 ex Storängen, Sörfjärden 18 mars 1995 (Kjell Thorsén).

Bredstjärtad labb: 2 godkända fynd i kommunen. 1 ex Gorsingeholm 19 augusti 1992 (Leif Karlsson) samt 2 1k fåglar sträckande vid Prästhällen 3 oktober 2017 (Jalle & Seppo Hiltunen).

Vitögd dykand: 1 ex sågs den 4 april 2005 vid Ångbåtsbon, Strängnäs (Lars-Olof Person). Fågeln bedömdes som ospontan på grund av dess ringmärkning.

Gråhakedopping: Mellan åren 1945 och 1965 noterades gråhakedopping regelbundet vid Södra kärrlången. Den 8 juni 1955 konstaterades häckning i sjön då adulta fåglar sågs med ungar (Lars Broberg). Efter 1965 är gråhakedopping endast noterad vid tre tillfällen. 1 ex rastade Sörfjärden 1 maj 1998 (Kent Söderberg, Fredrik Ellin), 1 ex rastade vid Prästhällen, Herresta 4 maj 2008 (Yngve Meijer, Markku Kemppi), 1 ex Sörfjärden 12 april 2014 (Yngve Meijer med flera).

Turturduva: Observerad vid fyra tillfällen i kommunen mellan åren 1978 och 1994.

Gråspett: 8 observetioner är gjorda i Strängnäs. Det äldsta fyndet är från 17 februari 1953 då en adult hane hittades död vid Eka, Härad (Lars Broberg). Det senaste fyndet är från Häselbyholm, Fogdö med 1 hane den 27 januari 2008.

Stäpphök: En art som har ökat markant på senare tid i hela Sverige. Flera godkända observationer är gjorda i Strängnäs kommun och kommer säkert att bli årlig i årsrapporten. Mellan åren 2010 och 2016 har tolv observationer gjorts.

Berglärka: Mellan åren 1969 och 2014 har minst 5 observationer gjorts i kommunen.

Höksångare: 2 observationer är gjorda i Strägnäs. 1 ex sjungande Bergshammar, Fogdö den 7 maj 1978 (Magnus Brandel) samt 1 ex Ryssgrav, Oknö 28 maj 1980 (Åke Norman).

Lundsångare: Enda fyndet i kommunen är en sjungande som höll till vid Hästnäs, Mariefred mellan 7-11 juli 1997 (Johan Skutin).

Mindre sumphöna: Fler än 10 observationer är gjorda mellan åren 1971-2007 men fynden har avstannat.

Tornuggla: 1 ex funnet död i en loge på Nursa gård, Överselö 13 november 1988 (Lars Broberg).

Lappuggla: Observerad vid sex tillfällen i kommunen. De mest observerade lappugglorna är de 4 individer som hittades av Susanne Lindqvist Larson vid Sanda, Tosterö våren 2012. Ugglorna lockade skådare från såväl Danmark som Holland förutom många andra tillresta gäster som passade på att ta sig en titt på dessa ytterst karismatiska ugglor.

Tretåig mås: Mellan 23-25 januari 1993 sågs 2 adulta och en ungfågel utanför Hässelbyholms brygga, Fogdö. Även 1 adult är observerad över Granfjärden, Mälaren 26 december 2006.

Skärsnäppa: 2 ex är observerade i kommunen. Den första observerades på Gimpelstenarna den 21/4 2004 (Thomas Pettersson, och Markus Rhenberg) och nummer två vid Prästhällen den 5/10 2015 (Kent Söderberg, Markku Kemppi med fler).

Blåhake:1 sjungande hane av underarten cyanecula hördes vid reningsverket i Strängnäs 20 maj – 6 juni 1968. (Leif Sandgren, Lars Broberg).

Tuvsnäppa: Observerad vid 3 tillfällen i kommunen, 1 ex 16/5 2011 vid Hovgårdsdammen (Ulf Gustafsson), 1 ex Edeby våtmark 16/5 till 17/5 2014 (Yngve Meijer, Petter Sundin med fler) och på samma lokal 1 ex i en stor flock med kärrsnäppa den 26/9 2014 (Magnus Brandel, Kent Söderberg med fler).

Sandlöpare: Rapporterad två gånger från Gimpelstenarna på Granfjärden i Mälaren den 6/5 1964 (Jan Olsson) och den 30/7 1977 (Anders F Andersson). Gimpelstenarna är en lokal delas mellan Västmanland och Södermanland med ytterst strategiskt läge i Mälaren för flyttande fåglar.

Rödspov: Eftersökt och tippad som nästa nya kommunart under många år innan den till sist dök upp som rastande under en eftermiddag vid Edeby våtmark den 5 maj 2012 (Yngve Meijer, Petter Sundin med fler). Eftersöktes under morgonen påföljande dag utan framgång. Kommunens andra observation blev motsatsen när en riktig långstannare upptäcktes på samma lokal av Erik Widuss den 31 juli 2014. Spoven blev kvar fram till den 22 augusti och rapporterades till Artportalen av ett drygt trettiotal personer.

Gulhämpling: En rastande individ upptäcktes utanför Skanska i Strängnäs den 21/4 2011 av Jalle Hiltunen vilket är kommunens enda fynd av arten. Antalet fynd i Södermanlands rapportområde inskränker sig till färre än 10 vilket ger än mer tyngd åt observationen. Med hjälp av fotografier kunde fågeln bestämdas till en ung hona född föregående år.

Vit stork: Kommunens första kända rapport av vit stork är från april 1899 när ett par höll till på Selaön där minst en av fåglarna sköts vid Åsa träsk sydost om gravfältet (Krönikör Runar Elgfelt, Strängnästidningen). Totalt finns det i kommunen 7 godkända rapporter av arten.

Ägretthäger: Arten är under spridning norrut och har även häckat i landet. Efter kommunens första fynd av arten vid Jättne viltvatten den 25 april 2004 (Yngve Meijer) är ägretthäger funnen i kommunen ytterligare fyra gånger.

Småtrapp: 1 ex vid Askare gård, Vansö den första december 1996 (Ture Persson). En första klassens raritet där det får ses som en riktigt stor utmaning att hitta kommunens andra fynd av arten.

Här följer några arter som har varit nära vår kommun men dock inte tillräckligt nära.

Vitnäbbad islom: 1 ex i sommardräkt på Granfjärden i Mälaren den 5/5 2006 och inte långt ifrån kommunens yttersta post i Mälaren, Gimpelstenarna.

Svart stork: 1 ex Skottvång 28 augusti - 4 september 1975 (Lennart Walén) Vår fågelvärld 3-4 1977.

Brednäbbad simmsnäppa: Vid södra Lindholmarna, Sörfjärden sågs en adult hane rasta den 16 juli 1950 (Lars Broberg) Natur i Södermanland 1952.

Svarthuvad mås: 1 ex sågs vid Fagerviksholme, Sörfjärden den 10 september 1995 (Bo Hernold). Det skall också sägas att måsen rörde sig österut och flög in i Strängnäs kommun men är inte raporterad till oss.

Rosenmås: 1 ex sågs flyga runt Adelsö och i sundet mellan Adelsö och Munsö i mitten av augusti 1939.

Tillsist vill vi också nämna en hiskelig historia från 1970-talet vid Gimpelstenarna, Granfjärden, som lär vara sann. ”Två kvinnor var ute och flanerade på Granfjärdens is. Kvinnorna tog sig en fika och började mata lite mås med bullar. En mås var lite speciell, den var oskygg och gick runt fötterna på dem. Fågeln skilde sig på att den var mindre än de övriga måsarna, helvit med små svarta fläckar på kroppen… (Thomas Pettersson, muntligen).

Text: Kent Söderberg, Yngve Meijer



Källa:
Rune Bollvik. Fauna och Flora 1942
Vår Fågelvärld 2:1971, 146
Fåglar i Strängnäs Kommun 1991-2006
Fåglar i Sörmland 2 1989
Fåglar i Sörmland 2 1981
Databas över Strängnäs fåglar
Franson T. & Pettersson, J. 2001. Svensk ringmärkningsatlas . Vol 1. Stockholm.
Franson T., Österblom, H. & Hall-Karlsson, S. 2008 Svensk ringmärkningsatlas . Vol 2. Stockholm.
Artportalen
del Hoyo, J., Elliot, A. & Sargatal, J eds. (1992). Handbook of the Birds of the World. Vol 1. Ostrich to Ducks. Lynx. Edicions, Barcelona.
del Hoyo, J., Elliot, A. & Sargatal, J eds. (1994). Handbook of the Birds of the World. Vol 2. New World Vultures to Guineafowl. Lynx. Edicions, Barcelona.
del Hoyo, J., Elliot, A. & Sargatal, J eds. (1996). Handbook of the Birds of the World. Vol 3. Hoatzin to Auks. Lynx. Edicions, Barcelona.
del Hoyo, J., Elliot, A. & Sargatal, J eds. (2001). Handbook of the Birds of the World. Vol 6. Mousebirds to Hornbills. Lynx. Edicions, Barcelona.
del Hoyo, J., Elliot, A. & Sargatal, J eds. (2005). Handbook of the Birds of the World. Vol 10. Cuckooshrikes to Thrushes. Lynx. Edicions, Barcelona.