En givande men kall resa norröver

Torsdagen 26 juni kl. 0600 träffades tio SOK:are vid Nabbviken för en fyradagars gemensam tillvaro i de norrländska fjällmarkerna. Vägen gick norrut med ett första stopp vid Hovran i Hedemoras södra utkanter. Här satt en härmsångare nära stigen ut till tornet och gladde oss med sina krumelurer. Den härmar andra arter som gör en lite villrådig om vad det är i buskarna. Men den avslöjar sig alltid med sitt ”gummi-anke-läte - ett gnälligt gie-gie-gie”, barnbadleksaken ni vet. Svarthätta, sävsångare, törnsångare, trädgårdssångare, järnsparv, storlom, bläsand, drillsnäppa och en riktigt fin rödvingetrast på 10 meters avstånd var andra arter, som gladde i den tidiga morgonen.
Det strävsamma berguvparet i Falu koppargruva har även i år lyckats med häckningen. Två ungar har det fått ut. Som hjälp med häckningen har en stor låda satts upp på en klipphylla i det gamla dagbrottet. De gav några av oss nytt livskryss. Lagom till lunch kom vi fram till Älvdalen. Lunch på hotellet som vanligt. Efter inköp av nödvändigt livsmedel var nästa stopp Njupeskär på Fulufjället, Sveriges högsta vattenfall med sina 125 meter, varav 93 i ett närmast lodrätt stup. Området är välordnat med bra vandringsleder och ganska lättillgängligt. Efter att ha matat en familj lavskrika med Yngves nyinköpta lokalt framtagna falukorv tog vi oss an stigen uppför branterna till vattenfallet. Mindre korsnäbb såg vi i en grantopp. Ganska snart upptäckte vi en stor vit fläck på bergväggen – träcket från ungar, nämligen jaktfalk. Två ungar låg väl synliga i boet. I forsen fanns forsärla och strömstare som vanligt. Bergfinken skorrade, ett läte som återkommer här i norr lika vanligt som bofinkens i våra hemmatrakter.
Efter en glass vid Naturum åkte vi nordväst ut till Idre och Nipfjället. Vi stannade vid trädgränsen för att se om vi kunde hitta någon ringtrast. Efter lite letande hittade Leif en som flög lågt på sluttningen. Det var t.o.m. två ringtrastar, som sökte föda åt sina ungar i de låga buskagenerna. Här sprang vi på Kaj Krutfelt, som vi alltid träffar på vår Hallandsresa. Han kom från Härjedalen och hade en del tips till oss om var fåglarna finns. Vid parkeringen sågs förvånansvärt många snösparvar. Med så mycket mat i munnen kan bara tyda på en kolonial häckning. En ny rolig upplevelse på vår Härjedalsresa. Ett 20-tal ljungpipare räknades också in.
Efter att ha klättrat på Mulen i sök efter fjällripa och fjällpipare, med negativt resultat, åkte vi vidare norrut. Ett stopp vid gränsen mellan Dalarna och Härjedalen är obligatorisk. Ett ”skolkort” togs naturligtvis samtidigt som vi fick de första arterna i Härjedalen – gulärla, grönbena och buskskvätta. Ytterligare några stopp gav bl.a. gluttsnäppa, silvertärna, storlom, svärta, småskrake, älgar och en bäver samt på vägen mot Flatruet en spelande småspov. Vi inkvarterade oss i rymliga rum på STF vandrarhem i Ljungdalen.
Fredagsmorgonen började med en skådning bakom vandrarhemmet vid Ljungans strand. Bergfink och trädgårdssångare sjöng, svartvit flugsnappare matade ungar i en holk, drillsnäppan for lågt fram över det forsande vattnet och backsvalor sökte insekter lågt över vattnet.
Vi satte oss i bilarna för att åka till Storsjö, som ligger två mil nedströms Ljungan. Storsjön är en kraftverksdamm, men som i sin övre del har fått stora grunda gräsbevuxna områden. Dammar brukar annars vara fågelfattiga. I en dikeskant ”promenerade” ett tranpar med en unge. Tranor drar gärna till skogs när ungarna är kläckta. Troligtvis en skyddsmekanism. Ett smålomspar hade bo och ruvade. Grönbenor, rödbena och gluttsnäppa flög omkring och sjöng. I skogen bakom oss kom mindre korsnäbb och tofsmes på matturné. Ute på klarvattenytorna hittade vi storlom, svarthakedopping, sjöorre och dvärgmås. En flock om ca 50 grönsiskor flög framför bilen när vi åkte runt i byn och en stenfalk var på matjakt.
Efter en kort förmiddagsfika gick vi ut på Flatruets trädlösa yta. Många lappsparvar var på jakt efter föda till sina ungar. Märkligt att det fanns insekter över huvud taget när termometern bara visade +20C. Men de blir väl slöare och lättare att hitta för fåglarna. Vandringen gav alfågel, fyra smalnäbbade simsnäppor, varnande kärrsnäppa och många ljungpipare. På flera kilometers avstånd upptäckte Gunilla en fågel som skulle kunna vara en fjällabb. Den satte sig på en åskant med bröstet mot oss. Färgteckningen - mörkt och ljust - gav stort hopp om en labb. Den lyfte och flög mot oss. Flykten antydde att det var en labb. Den kom närmare och närmare. Artbestämningen var nu säker - en fjällabb. Till slut flög den lågt över oss och visade upp sig i sina vackra färger och långa stjärtspröt. Den drog västerut. Ny art för några av oss och vilken njutningsobs!
På morgonen hade vi fått tips av vandrarhemmets nya ägare, Eva, om en stationär hökuggla på ett hygge vid vägen bortom Storsjö mot Åsarna. Den hade setts varje dag en tid, så vi var förhoppningsfulla när vi for österut. Vi stannade efter den lokalangivelse som fanns i Svalan, men den stämde inte. Vi åkte till Storån, vände och åkte tillbaka och hittade ett hygge som borde stämma (men 1 km längre bort än vad som angivits). Efter ett tags letande hittades ugglan i bortre kanten av hygget. Den satt fint och vi kunde studera den länge i tuben. Härligt! Gulärlepar med ungar och buskskvättor fanns också i buskagen nära vägkanten. I en närliggande tjärn rastade fem svärtor.
Nästa tur gick till Torkilstöten väster om Ljungdalen. En släplinbana går upp till toppen med en stig under sommartid. Ett rödstjärtpar matade sina ungar i ett hål i en bod vid parkeringen. En fjällvråk låg högt och gled på uppvindarna nedanför toppen. Blåhake och ringtrast sökte föda till sina ungar, en sävsparvhane flög förbi och en rödvingetrast sjöng. När vi gick där på sluttningen bland björk och vide stötte Jonas, Yngve och Markku upp en dalripa. Det blev en kort obs men lokalen och ripans brunaktiga fjäderdräkt uteslöt fjällripa. Kul!!
Klockan hade nu blivit nästan 5, så vi beslöt att åka till Funäsdalen för att inmundiga en kvällsmåltid. På vägen stannade vi vid Kvarnströmmen, som är en fors vid bron över Ljusnan vid vägen mellan Funäsdalen och Bruksvallarna. En kniphona med 6 ungar simmade i en liten kraftverksdamm. Ett par forsärla visade upp sig. I ett videträd kom några fåglar och satte sig. De mumsade på insekter kunde vi se och efter lång diskussion och fotostudier gav det att vi hade större korsnäbb framför oss. Det var en vuxen hane som matade två årsungar. En liten överraskning!
Efter en god fjällpizza drog vi via Bruksvallarna till Storkläppvallen vid Mittåkläppens fot. Klockan är nu 2100 och vi tar en promenad på ca 1 km uppåt genom björk- och videsly till en öppning i skogen. ”Ta till vänster vid den ensamma björken!” Bra angivning i en björkskog, eller….? Här hade vi förra året ett härligt dubbelbeckasinspel att njuta av. I år visste vi var det var och temperaturen stod på bara fem plusgrader, d.v.s. vi slapp att stå och vänta på fel plats i ett kraftigt myggregn. Vi hörde omedelbart det pingpong-liknade spellätet. Men vi kunde uppfatta att det bara var tre individer, klart mindre än förra året. De sågs då och då mellan grenar och då de inte var osynliga för oss bakom en liten höjd. Men dock, det var ett spel.
Stacks Image 1540
Yngve, Markku, Ingemar och Gunilla lyssnar på blåhake.
Stacks Image 1544
Storspovar i sikte vid Brötnan
Även två morkullor visade upp sin spelflykt i skymningen. Efter en timmes underhållning åkte vi hem för en natts vila.

Lördagen började med en bestigning av Torkilstöten. Målet var fjällripa och fjällpipare. Fjällvråken hängde åter i uppvinden, rödstjärten matade intensivt, blåhaken och ringtrasten matade på sin kant. Uppe på flatan delade vi på oss för att på bred front söka efter ripan. Den hittade Anders efter en stunds vandring. Den sprang omkring korta bitar, ställde sig på en tuva eller lätt bakom en sten, så vi kunde länge titta på denna härliga fågel.
Vi delade åter på oss för att på bred front söka efter fjällpiparen. Men här gick vi bet. Ingen pipare tyvärr. Men man ska inte gråta över spilld mjölk. På nervägen längs linbanan hördes inne bland enarna en spelande dubbelbeckasin. Lite överraskande! Nu hade vi två lokaler att återkomma till nästa år.
På väg ner till Ljungdalen flög en stenfalk förbi och ett domherrepar flög upp från vägen. Vi hade bestämt att åka till Rogen-området på denna resa, även om ingen lappmes var rapporterad. På Flatruet prickade vi av två större strandpipare, som Gunilla med falkögonen såg ute på den torra marken. Ett stopp i Funäsdalen och Funäsdalssjön gav svärta, silvertärna, fiskgjuse, backsvala, järnsparv och resans första tornfalk.
Tännäs by passerades och efter någon kilometer vek vi av västerut mot Rogen. Två mil grusväg där den sista biten var dålig. Väl framme kunde vi hitta en gammal bondgård, som nu var helt inriktad mot turism och fram för allt mot fiske. En miljö för den som verkligen vill komma bort från stress och buller. Vi hittade ingen lappmes men väl däremot småspov, storlom och häckande talltita. Bergfink sjöng naturligtvis.
Hemresa, uppiffning och kvällen avslutades med en härlig röding på Storsjö fiskecampings enkla matställe. Nästan bara fiskefolk, två kvinnor och VM-fotboll Brasilien-Chile, så här var det ett liv och ett kiv. Maten kan rekommenderas.
Söndagen, hemresedagen, började med städning och packning. Eftersom vädergudarna inte ville vara med oss på ett positivt sätt blev beslutet att ta vägen över Åsarna och E4:an hem. I inlandet skulle det regna hela dagen. Vägen är numera bra. Yngve berättade om när han och Staffan var häruppe för 10 år sedan, så var vägen Ljungdalen-Åsarna en dålig grusväg i 12 mil. Ingen hökuggla fanns på hygget. Däremot låg storlom, storskrake och svärta i tjärnarna. En fiskande gjuse låg över en tjärn. Det lätta regnet hade nu upphört.
Vid Flåsjödammen ropade Markku (Yngve körde nästan i diket): Gam! Yngve tvärbromsade. Fågeln lyfte från en högstubbe vid vägkanten. En stor och mäktig fågel som slog sig ner i ett träd längre ner mot dammen. Den såg misstänkt ut, men vi kunde konstatera att det ”bara” var en adult kungsörn med blöta huvudfjädrar, som gjorde att huvudet såg kalt ut. Den mobbades av tornfalk, kråka och en gluttsnäppa.
Vi stannade till i Brötnan för att titta på en sittande gök (inte sittgök). På köpet fick vi 22 storspov, ljungpipare och brushane i samma flock. Ute i sjön låg minst 55 knipor, svarthakedopping, sjöorre samt jagande dvärgmås och silvertärnor. Åsarna passerades och en fikapaus i Rätansbyn gjordes. Storlom på sjön och en sjungande härmsångare vid bygdegården som fikaunderhållning.
Snart kom vi ut på vägen mot Ljusdal och vid Viken bromsade Yngve in tvärt. En orrtupp låg vid asfaltkanten och tryckte. Den åt troligen grus. Fåglar som äter mycket frön behöver grus för att bearbeta den hårda maten. Gruset fungerar som en kvarn nere i muskelmagen. De saknar ju tänder som kan finfördela födan. Orren lyfte och drog in i skogen.
Väl framme i Hudiksvall åkte vi in i centrum till en liten insjö – Lillfjärden. Här rastar varje år ett antal fjällgäss. Nu såg vi fem stycken. Under promenaden runt sjön (ca 1,5 km) prickade vi av en spetsbergsgås, fyra vitkindade gäss, ca 400 grågäss och kanadagäss. Det var de första gässen vi såg på resan. Förutom gäss noterades kärrsångare, sävsångare, strandskata, silltrut, gråsparv, mindre strandpipare samt resans första blåmesar.
En snabbmåltid intogs på närbelägna McDonald och resan gick vidare till Ålsjön vid E4:an söder om Söderhamn. Ålsjön är ett ganska stort naturreservat på ömse sidor om E4:an. Första sothönan och skedanden prickades av (med 4 ungar) liksom svarthakedoppning, rödbena och 30 kanadagäss.
Här skildes vi åt och hemresan till Strängnäs och Stockholm påbörjades. Alla var nöjda med resan och dess utfall på 126 arter - 18 fler än tidigare år. Några fick nya livskryss. Grattis! Många fina obsar på både vanliga och lite mer ovanliga fåglar fick vi. Några av oss hann även med att stirra ner i backen och se på vackra fjällblommor. Fördelen med att vara botaniker är att jag kan välja när jag vill åka för att titta på en blomma - inte nu, men på lördag. Den är ju alltid stationär. Rörlig, stationär om den vajar i vinden, eller….?. Vi - Lena och Anders Carlberg, Birgitta och Roine Thörnlund, Ingemar Palmberg, Gunilla Lundborg, Jonas Jörnemark, Markku Kemppi, Yngve Meijer och undertecknad - njöt av resan trots det kalla vädret. +80C var den normala temperaturen och långkalsonger var välbehövligt. Vindarna var svaga som tur var. Några regnskurar kom då och då, men de flesta kom under någon transportsträcka. Nu får vi se fram mot nästa års fjällresa.



Artlista Dalarna-Härjedalen-Hälsingland 26–29/6
Knölsvan, Sångsvan, Spetsbergsgås, Fjällgås, Grågås, Kanadagås, Vitkindad gås, Bläsand, Kricka, Gräsand, Skedand, Vigg, Alfågel, Sjöorre, Svärta, Knipa, Småskrake, Storskrake, Dalripa, Fjällripa, Orre, Smålom, Storlom, Skäggdopping, Svarthakedoping, Storskarv, Gråhäger, Ormvråk, Fjällvråk, Kungsörn, Fiskgjuse, Tornfalk, Stenfalk, Lärkfalk, Jaktfalk, Sothöna, Trana, Strandskata, Mindre strandpipare, Större strandpipare, Ljungpipare, Tofsvipa, Kärrsnäppa, Brushane, Enkelbeckasin, Dubbelbeckasin, Morkulla, Småspov, Storspov, Rödbena, Gluttsnäppa, Grönbena, Drillsnäppa, Smalnäbbad simsnäppa, Fjällabb, Dvärgmås, Skrattmås, Fiskmås, Silltrut, Gråtrut, Fisktärna, Silvertärna, Tamduva, Ringduva, Gök, Berguv, Hökuggla, Tornseglare, Större hackspett, Backsvala, Ladusvala, Hussvala, Trädpiplärka, Ängspiplärka, Gulärla, Forsärla, Sädesärla, Strömstare, Gärdsmyg, Järnsparv, Rödhake, Blåhake, Rödstjärt, Buskskvätta, Stenskvätta, Ringtrast, Koltrast, Björktrast, Taltrast, Rödvingetrast, Sävsångare, Kärrsångare, Härmsångare, Törnsångare, Trädgårdssångare, Svarthätta, Lövsångare, Kungsfågel, Grå flugsnappare, Svartvit flugsnappare, Talltita, Tofsmes, Blåmes, Talgoxe, Nötväcka, Lavskrika, Skata, Kaja, Kråka, Korp, Stare, Gråsparv, Pilfink, Bofink, Bergfink, Grönfink, Steglits, Grönsiska, Gråsiska, Mindre korsnäbb, Större korsnäbb, Domherre, Lappsparv, Snösparv, Gulsparv och Sävsparv
Summa 126 arter

Text och foto Leif Ekblom