Järpe och vitryggad hackspett höjdpunkter på 2015 års ugglesafari
Stacks Image 1161
Stacks Image 1157
Vänstra bilden: Fika vid brasan i granars skugga. Fr.v. Gunilla Lundborg, Keith Nordebrink, Lennart Hellström ovh Leif Lindholm. Högra bilden: Nils Hultman lockar fram järpen med sin lilla pipa. Foto Leif Ekblom.
Elva glada SOK:are (ett sent återbud) träffades som vi vanligtvis gör vid Ugglans träd för att styra kosan mot Hällefors i nordvästra Västmanland. Kosan ställdes först till Kvismaren. Här hade en rödhalsad gås observerats i flera dagar. Men vi gick bet på den. Kanske var det inte så konstigt. Vi var där strax efter lunch och då är gässen ute på Hjälmaren för att dricka efter att ha frukosterat på nygroddar på fälten. Gäss är enklast att se på morgonen och senare på eftermiddagen. Avprickning av årets första stjärtand och bläsand kunde vi dock göra.
På Rysjöns vattenspegel såg vi även 14 salskrakar, ett par hundra tranor i en skruv för att ta höjd inför sträckningen mot norr. En havsörn fick ca. 500 tofsvipor att lyfta, göra några lovar innan de åter tog mark. En fjällvråk på jakt blev också härlig syn. Sedan bar det av mot Hällefors, inkvartering på vandrarhemmet, en middag bestående av pizza, sallad eller hamburgare, innan vi träffade Nils Hultman och Gunde Persson från den lokala fågelklubben. De förvarnade dock att det varit mycket ont om ugglor denna vinter, men att några obsar gjorts kvällen innan.
Vi startade med att åka för att hitta slagugglan som setts på ett hygge vid Silvergruvan kvällen före. På ett hygge längs vägen dit hittade vi en varfågel på ett hygge och några sångsvanar drog norrut. Vi fortsatte och ställde bilarna och började spana av det stora hygget. Men ingen slaguggla. Men däremot började en sparvuggla att vissla, en dubbeltrast satt och sjöng och en morkulla drog knispande förbi på sina rundor.
Längre ner längs stora landsvägen söder om Grythyttan vid Rockesholm stannade vi och tog en promenad på ett par km enkel resa. Här spelade pärlugglorna kvällen innan. Men nu var det helt tyst. Ingenting av något slag hördes. Kvällen avslutades med i den härliga stjärnklara kvällen med en varm brasa och korv med bröd som Nils och Gunde hade med sig. Här fick vi en möjlighet att få en pratstund om fågellivet i Hällefors och om fågelklubben.
Efter en skön nattsömn kom Nils och hämtade oss kl 0700 på söndagsmorgonen.
Natten blev kort eftersom klockan skulle ställas om till sommartid. Dagens tur började i lätt snöfall vid Sikfors gamla hytta. Gärdsmygen sjöng för fullt, likaså bofink, domherre och grönsiska. En trädkrypare trotsade vädret och klättrade uppför stam efter stam för att få ihop till morgonens frukost.
Några var nu tvungna att åka hem. Förrättningar väntade och några drog vidare mot Gästrikland och Gysinge. På väg dit åkte vi över Slagårda (SV om Skultuna) , där vi vid tidigare ugglesafarin varit och tittat på lappuggla och slaguggla. Det regnade nu ganska kraftigt och lappugglan hade just varit framme på inägan innan vi kom. Vi väntade i tre timmar utan resultat. En liten förflyttning på några kilometer gav heller inget resultat. Slagugglan hade varit mycket aktiv kvällen innan med både ropande hane och hona. Det var bara att packa ihop och dra vidare. Målet var nu vandrarhemmet i Gysinge.
Efter några timmars sömn drog vi iväg klockan sex, åkte ett antal kilometer, parkerade bilarna och började gå in i skogen. Efter fem minuter hördes en lockande hackspett. Inget vi kände igen. Fram med ”appen” och lyssna. Allt stämde på vitryggen. Jippi! Nytt kryss för alla utom Anders och Lena. De hade varit här redan förra året. Glada i hågen traskade vi vidare till en matning med förhoppning att både vitryggen och gråspetten skulle komma fram. Gott om större hackspettar var det. De var riktigt i lektagen. Många tättingar fanns runt omkring oss – trädkrypare, gärdsmyg, koltrast, bofink, nötväcka och mycket annat. Mitt bland alla lockrop och trumningar från större hackspetten hördes gråspettens trumning och efter ett tag även dess lockrop. Härligt!
Vid återkomsten till bilarna flög en mindre hackspett iväg över ett hygge. Glada i hågen återvände vi till vandrarhemmet och vid broarna över Dalälven såg vi en strömstare på en av alla stenar i den strida forsen. Bilarna parkerades och vi tog en promenad längs gamla järnvägsbanken österut. Det här är en promenad som rekommenderas. Banken ligger några meter över omgivningen och på bägge sidor finns gammal lövskog och hagmarker. Längre fram kan man gå över två gamla järnvägsbroar av en fackverkskonstruktion i nitat stål från år 1900. Här kunde vi pricka av bl.a. stare, björktrast, mindre hackspett, rödhake, gröngöling, knölsvan, trädkrypare, nötskrika och kanadagås. Avslutningsvis så blev det avstädning av rummen och en tur till den gamla handelsboden i Gysinge, ett eldorado för den som tycker om gamla saker och souvenirer av vanligt stuk blandat med fint hantverk. Trots väder och uteblivna ugglor skiljdes vi nöjda åt och var och en åkte hem till sitt.
Vi som var med: Lena och Anders Carlberg, Inger och Bosse Karlsson, Lena och Leif Lindholm, Gunilla Lundborg, Keith Nordebrink, Lennart Hellström, Bert Östholm och Leif Ekblom

Leif Ekblom

Nästa anhalt skulle bli Björkhult – en gård långt ute i skogen. På vägen dit for en skugga snabbt över vägen – ”Järpe!”, ropade Nils. Vi stannade och hittade fågeln i ett buskage. Det blev en sparvhök av det hela, men gott nog.
Väl framme vid Björkhult ställde vi oss på en trappa under tak och hade en god uppsikt över en väl tilltagen matning. Ett 20-tal talgoxar, många blåmesar, några bofinkar, två bergfinkar, svartmes, talltita, nötväcka och större hackspett. Nils blev väldigt glad när vi hittade en stenknäck i en björktopp, en art som inte alls är vanlig i dessa trakter. Förra året spelade orrar nere på myren vid Björktorp. I år inget spel. Vädret ingav väl inte till några större utsvävningar tydligen. Men en orre kom dock och flög förbi oss. Nu var klockan strax efter nio och det började suga i kaffetarmen.
Vi åkte ner mot en sjö som heter Fisklösen, vilket var en lämplig fikaplats i detta väder – lite tät gammal granskog, som gav ett skyddande tak mot snön. Nils lagade snabbt till en liten värmande brasa av näver, tjärstickor och tjärved. Här hörde vi spillkråka och kunde studera en kungsfågel i dess ivriga framfart att hitta morgon godis.
Vet du att en kungsfågel vid jultid när det är mörkt i 18 timmar och ljust bara i 6 timmar, måste hitta en insekt eller spindel var 15-30 sekund för att överleva nattens mörker och kyla.
Färden gick nu vidare norrut genom Hällefors till Vackerfallet. Efter att ha baxat in bilarna på en lite P-plats, gick vi längs en gammal järnvägsbank västerut i ett litet mindre snöfall. Nils provade då och då att blåsa i sin lilla järppipa. Många fina biotoper för järpe. Tät granskog med inslag av al och blötmark. Efter några hundra meter gav det resultat. En järpe svarade och vi hörde även ett uppflog. En härlig upplevelse för alla och några fick ett livskryss. Grattis! Överflygande korp och trumpetande tranpar blev också noterade. Vi hade ännu inte hört eller sett någon gråspett. Därför åkte vi tillbaka till Björkhult, där den har setts så gott som dagligen. Vi stod på vår trapp igen och väntade. Trafiken av småfågel var intensiv till matningarna. Vi kunde räkna till 24 domherrar. En för oss sörlänningar en ovanlig syn. Två stjärtmesar kom också fram och exponerade sig på marken. De är bra söta vita snöbollar med ett mörkt skaft! Men någon gråspett såg vi inte röken av. Tiden var nu mogen för återfärd mot sydliga nejder. Vi tackade Nils för hans uppoffring att ta emot oss